Skyttesport är en grupp tävlings- och fritidsidrottsaktiviteter som involverar färdighetstester av noggrannhet, precision och hastighet vid skytte – konsten att använda avståndsskjutvapen, huvudsakligen avser man-bärbara vapen (skjutvapen och luftgevär, i former som handeldvapen, gevär och hagelgevär samt pilbågar/armborst.
Skyttesporter kan kategoriseras efter utrustning, skjutavstånd, mål, tidsgränser och grader av atletisk inblandning. Skyttesporter kan involvera både lag och en individuell tävling, lagprestationer bedöms vanligtvis genom att summera poängen för de individuella lagmedlemmarna. På grund av ljudet från skjutning och projektilernas höga (och ofta dödliga) slagenergi, bedrivs skyttesporter vanligtvis på antingen angivna permanenta skjutbanor eller tillfälliga skjutfält i områden långt borta från bosättningar.
Historien om skyttetävlingar
Storbritannien
Historiskt sett har skyttetävlingar, målskytte och jakt begränsats till överklassen och adeln, med stränga straff för tjuvjakt. ”National Rifle Association of the United Kingdom” (NRA) grundades 1860 för att samla in pengar till ett årligt nationellt gevärsmöte för uppmuntran av ”Volunteer Rifle Corps” och främjande av gevärsskytte i hela Storbritannien”.
Förenta staterna
Målskytte var en favoritsport i det koloniala Amerika, där puritanerna i New England regelbundet testade sina skjutfärdigheter för rekreation och på milisutbildningsdagar. De skotska och irländska, bosättarna på gränsen gynnade skyttetävlingar sponsrade av krogsägare. Kalkonskytte var populärt efter skördetid. De tävlande fick betala en anmälningsavgift, och alla som dödade en tjudrad kalkon på 100 meter för musköter eller 150 meter för gevär kunde behålla fågeln.
Tyska vapensmeder i Pennsylvania började tillverka flintlåsgevär under 1720-talet, vilket blev särskilt populärt bland jägare på grund av dess noggrannhet vid lång räckvidd. Det kan vara exakt till en 180 meter. Omkring 1820 blev tändhattar och anordningarna som antände dem tillgängliga, och nästan alla nya skjutvapen började konstrueras med detta tändsystem.
Många flintlåsvapen konverterades också senare till slagverkssystemet, vilket var en relativt enkel procedur som kunde utföras av lokala vapensmeder. Även om slagtändning inte bidrog till skjutvapnets noggrannhet, förkortades tiden mellan när skjutvapnets avfyrningsmekanism (eller ”låset”) startade den sekvens som ledde till antändningen av drivmedlet i pipan, drastiskt. Detta gjorde det möjligt att få mindre skottgrupper på målet eftersom möjligheten att skjutvapnet flyttade från siktpunkten efter att skytten tryckt på avtryckaren minskade.
Denna förkortade tändtid, som kallas ”låstid” var (och är fortfarande) en mycket viktig faktor vid målskytte. Den slutna utformningen av slagsystemet förbättrade skjutvapnets tillförlitlighet väsentligt, särskilt under regniga eller fuktiga förhållanden. Den snabbare ”låsningstiden” gjorde det också enklare att träffa snabbrörliga flygande mål med ett moln av små blykulor (”skott”) som avfyrades från ett skjutvapen på långt håll, en verklig möjlighet. Att öva viltjakt genom att skjuta på konstgjorda mål i luften från fjäderdrivna uppskjutningsanordningar (”fällor”) blev mycket populärt och ledde till utvecklingen av den moderna skyttesporten, lerduveskytte.
År 1831 höll en idrottsklubb i Cincinnati Ohio en tävling med duvor och vaktel som släpptes från burar. Tyska etniska grupper bildade skytteklubbar, särskilt i delstaterna i Mellanvästern 1850–1917. Hagelgevär med brytladdning introducerades på 1860-talet, och kunskapen om gevär av inbördeskrigets soldater, gjorde fällskjutning populärt. Men det fanns mänskligt humanitärt motstånd mot att döda levande fåglar – och Vandringsduvan höll på att dö ut – så glas- eller lermål användes istället.
Bekymrade över dålig skytteskicklighet under det amerikanska inbördeskriget, bildade veteranförbandsofficerarna överste William C. Church och general George Wingate ”National Rifle Association of America” 1871 i syfte att främja och uppmuntra gevärsskytte på en ”vetenskaplig” basis. 1872, med ekonomisk hjälp från staten New York, köptes en plats på Long Island, Creed Farm, för att bygga en gevärsskyttebana. Den fick namnet Creedmoor och öppnade 1872 och blev platsen för de första nationella tävlingarna tills New Yorks politiker tvingade NRA att flytta tävlingarna till Sea Girt, New Jersey.
Nationaltävlingarnas popularitet tvingade snart evenemanget att flyttas till sin nuvarande, mycket större plats: Camp Perry. År 1903 skapade den amerikanska kongressen ”National Board for the Promotion of Rifle Practice” (NBPRP), en rådgivande styrelse för arméns sekreterare, med en nästan identisk stadga till NRA. NBPRP (nu känt som ”Civilian Marksmanship Program”) deltar också i de nationella tävlingarna på Camp Perry.
1903 började NRA etablera gevärsklubbar vid alla större högskolor, universitet och militära akademier. År 1906 var ungdomsprogrammen i full gång med mer än 200 pojkar som tävlade i de nationella tävlingarna. Idag deltar mer än en miljon ungdomar i skjutsportevenemang och anslutna program genom grupper som 4-H, ”Boy Scouts of America”, ”American Legion”, ”US Jaycees”, NCAA, ”USA High School Clay Target League”, ”Scholastic Clay Target Program”, ”National Guard Bureau”, ROTC och JROTC.
Olympiska spelen
Den franske pistolmästaren och grundaren av de moderna olympiska spelen, Pierre de Coubertin, deltog i många av dessa tidiga tävlingar. Detta faktum bidrog säkerligen till att fem skjuttävlingar inkluderades i OS 1896. Under årens lopp har evenemangen ändrats ett antal gånger för att hålla jämna steg med teknik och sociala standarder. Målen som tidigare liknade människor eller djur till sin form och storlek har nu en cirkulär form för att undvika att associera sporten med någon form av våld. Samtidigt har några evenemang lagts ner och nya tillkommit. OS 2004 innehöll tre skyttegrenar (gevär, pistol och hagelgevär) där idrottare tävlade om 51 medaljer i 10 tävlingar för män och 7 för kvinnor – något färre än det tidigare olympiska schemat.
I de olympiska spelen har skyttesporten alltid åtnjutit utmärkelsen att dela ut spelens första medaljer. Internationellt har ”International Shooting Sport Federation” (ISSF) tillsyn över alla olympiska skytteevenemang världen över, medan ”National Governing Bodies” (NGB) administrerar sporten inom varje land.
Efter att ursprungligen ha etablerat skytte som en organiserad sport i USA, valdes NRA att administrera USA:s deltagande i de olympiska spelen. NRA förvaltade och stödde ekonomiskt internationella och konventionella skyttesporter (dvs nationella tävlingar) i över 100 år fram till bildandet av ”USA Shooting”.
Skyttesport
I skyttesporter används antingen luftgevär eller riktiga skjutvapen, som kan vara handeldvapen, gevär eller hagelgevär.
Handeldvapen är handhållna vapen som är designade för att skjutas med en hand utan att behöva en axelkolv. De två huvudsakliga undertyperna av handeldvapen är pistoler och revolvrar. De är mycket bekvämare att bära i allmänhet, men har vanligtvis en kortare effektiv räckvidd och en mindre noggrannhet jämfört med långa vapen som till exempel gevär. Inom skyttesporter är revolvrar och halvautomatiska pistoler de vanligaste.
Ett gevär är en lång pistol med en räfflad pipa, och kräver användning av båda händerna för att hålla och stödja det vid axeln med en kolv för att skjuta stadigt. De har i allmänhet en betydligt längre räckvidd och större precision än handeldvapen och är populära för jakt. Inom skyttesporter är bultverkande eller halvautomatiska gevär de vanligaste.
Ett hagelgevär liknar ett gevär men är oftast slätborrat och av större i kaliber, och det avfyrar vanligtvis, antingen en granat som innehåller många mindre spridande subprojektiler som kallas hagelskott, eller en enda stor projektil som kallas en snigel. Inom skyttesporter är hagelgevär brytladdade eller halvautomatiska hagelgevär, och majoriteten av hagelgevär används vid lerduveskytte.
Finansiering
Kostnaden för att finansiera skyttesport varierar mycket och vill man komma billigt undan kan man köpa begagnade vapen. Den prylintresserade kan lägga hur mycket pengar som helst på sporten. Även om det kan vara lockande bör man undvika att ta lån för att köpa dyrare vapen än man egentligen har råd med. Smålån kostar oftast onödigt mycket på grund av hög ränta och olika avgifter. Måste man låna pengar så är det bättre att öka på banklånet än ta flera smålån. Ännu bättre är om man kan utnyttja sitt bolån då dessa lån oftast har lägst ränta.
Bullseye skytte
En rund måltavla med en träffpunkt i mitten, som kallas ”bullseye”.
Bullseye-skytte är en kategori av pistol- och gevärskyttediscipliner där målet är att uppnå så många poäng som möjligt genom att träffa ett runt skjutmål så nära mitten som möjligt med en långsam precisionseld. Dessa discipliner lägger stor tonvikt på precision och noggrannhet genom synbild, andetag och avfyrningskontroll. Fasta och relativt långa tidsgränser ger de tävlande tid att koncentrera sig för ett perfekt skott.
Ett exempel på bullseye-skytte är ISSF:s pistol- och gevärsgren, men det finns även många andra nationella och internationella grenar som kan klassas som bullseye-skytte. Skjutavstånden anges vanligtvis i runda tal, såsom 10, 25, 50, 100, 200 eller 300 meter beroende på skjutvapentyp och disciplin. Tävlingar hålls vanligtvis på permanenta skjutbanor och med samma målarrangemang och avstånd från tävling till tävling. Vanligtvis har de tävlande var sitt skjutmål och skjuter bredvid varandra samtidigt. På grund av det relativt enkla tävlingsformatet rekommenderas nybörjare ofta bullseye-skytte för att lära sig grunderna i skytte. Bullseye-skytte är en del av de olympiska sommarspelen, och en ansenlig mängd träning krävs för att bli skicklig.
Bullseye-skytte med handeldvapen
De sex ISSF skjuttävlingar med pistoler (fyra olympiska tävlingar plus två tävlingar som inte ingår i OS-programmet men tävlas i världscuper och världsmästerskap), dess rötter går tillbaka till de första moderna olympiska spelen 1896, och består av både precision långsam- eld och snabbskjutande målskytte från avstånd på 10, 25 och 50 meter. Pistolerna är unika till utseendet jämfört med vanliga vapen och varje event har sina egna pistoler designade specifikt för jobbet. Skyttar får endast använda en hand för att skjuta på ett litet ”bullseye”-mål på det avståndet. I Storbritannien (förutom Nordirland) är det inte längre möjligt att träna för vissa av de olympiska evenemangen efter skjutvapenlagen från 1997, en lagstiftning som infördes efter massakern i Dunblane.
”NRA Precision Pistol”, även kallad konventionellt pistolskytte, är ett bullseye-skytte där upp till 3 handeldvapen av olika kaliber används. Dess historia är nästan lika gammal som ISSF-evenemanget. Skyttar måste avfyra pistolen med en hand mot 15 cm och 20 cm bullseye-mål placerade på 25 respektive 50 meters avstånd.
”Precision Pistol Competition” (PPC), var ursprungligen ett polisskytteprogram som startades 1960 av ”National Rifle Association”.